tredje gången gillt, nej då den svarta lilla pärlan som vi väntat så på visade sig ha en missbildning på urinledaren :-( Så det kankse är dags att tänka av detta med en hund till.
Och Molly vill inte löpa så några valpar blir det inte heller.
Silvers rehabilitering verkar äntligen gå åt rätt håll iaf, en liten ljusglimt efter tre månader. Satt och läste igenom hennes veterinärjournal häromdagen, när jag kom till anteckningarna om analysen på den bortopererade höfkulan rann tårana igen av lättnad att det "bara" var en fraktur och ingen leg calve perthes. Men återigen den behandling hon gått och går igenom är ju precis samma sak som händer med en LCP drabbad hund, ett rent j***a helvete med andra ord. Alltså inget jag önskar vare sig hund eller hundägare, tror inte att någon fattar vad detta innebär om man inte gått igenom det själv. Det är synd att de inte hittat genen som ger denna sjukdom och innan de gör det så Måste alla uppfödare ta sitt ansvar och plocka bort hundar som de vet är anlagsbärare och hundar som löper risk att bära det sjuka anlaget ur aveln. Förr eller senare paras en anlagsbärande hund med en annan anlagsbärare och det föds en sjuk hund... Vem vill stå där som uppfödare då? Inte jag iaf.
Pga allt elände som Silver (och vi) gått igenom och vetskapen om att det finns en sjukdom där behandlingen och rehabiliteringen är den samma som Silvers så känner jag mig väldigt engagerad i detta. Forskning pågår och det finns en del att läsa det mesta på engelska här är en kortis från Hundsport.
http://www.hundsport.se/redaktionellt/veterinaren_mapp/diagnos_arftlig_hoftledfel.html
No comments:
Post a Comment