Gosekissen är en grå mjukisleksak med gummiansikte typ monchichi. Nicole fick den av en städerska på SJ när hon var 2-3 år gammal, Gosekissen låg bland kvarglömda sakerna från tågen som inte hittat hem igen. Från den dagen hon fick Gosekissen har det varit hennes käraste ägodel, numera ligger den väl inlåst i kassaskåpet ;-)
När Nicole var borta och längtade hem eller till mamma kunde hon inte erkänna det utan då grät hon över att hon längtade efter Gosekissen (jag ville tro att det var mig hon längtade efter iaf). När hon blev större bad hon mig hålla koll på honom och rädda den om det skulle börja brinna eller nåt när hon var bortrest. Men när vi flyttade ut till Gräddö så hamnade han som sagt i kassaskåpet i säkert förvar.
Gosekissen var från början fylld med finsand, vilket resulterade i att den lämnade sandiga spår av sig i sängarna och alla vet ju var barn sover på sennatten... Jag tål inte sand i sängen så Gosekissen fick ett tag sova med kroppen i en strumpa som fångade upp sanden. Tillslut tog sanden slut och Gosekissen blev platt som en pannkaka, men det åtgärdade mormor genom att öppna honom och fylla honom med plastkulor från några gosedjur som följt med i Happy Meal från McD.
När Nicole var 11 år fick hon en levande docka, Sandra. Sandra växte upp och är nu 8 år och har Nicole som sin absoluta Idol, någongång under åren som gått har Sandra också skaffat sig en Gosekisse (som förövrigt inte liknar Gosekissen ett dugg mer än till namnet). Sandra gör och tycker som Nicole, Nicole har pudel och då vill Sandra också ha det... Men jag tycker det är dags att Sandra får en levande Gosekisse nu och i form av en bedlington och inte en hane utan en liten tik.
I Novas valplåda finns en liten "Gosekisse", en underbar söt liten tik med en några vita tår på ena baktassen och en vit strimma på bröstet. Fast nog liknar hon mer en Gosevovve än en Gosekisse men men det är ju bara ett namn. Nicole och Sandra kan nog komma på ett mer passande namn till henne så småningom också.
Problemet med att få "Gosekissen" hem till Sandra är hennes mor som säger att hon vill ha en lagotto och hennes far som säger ingen hund i vårt hus (men det sa han å andra sidan om kaninerna också och nu har de tre stycken:-). Vad det gäller Karin så har hon inte så många val, vem lurade in mig på bedlington? Jo, Karin. Vem var det som fick mig att våga steget att köpa Nova? Jo, Karin! Vem är mycket skyldig till Novas valpkull? Jo, Karin!
Om någon vill hjälpa Sandra så mailbomba gärna
hennes far på ....@...se
Nej då Christer om du ser det här så är det bra på skoj, mailbombningen alltså;-)
No comments:
Post a Comment