Hundarna och jag har tillbringat några härliga dagar uppe i Härjedalen hos mamma och Arne. Långa promenader i skogen, massor med gnistrande vit snö och bara några få minusgrader, perfekt. Men hu vilken dålig kondition jag har, kan ju inte påstå att jag är van att gå på annat än släta marken. Så efter att ha gått några mil i skoterspår uppe i berget så har jag en del tränigsvärk och flåset har fått sig några rejäla omgångar, puh.
*
Att åka skoter hör till när man är "hemma", här har Arne kört ut skotrarna ur garage och ställt dem i färdriktningen. Man behöver inte gå många metrar från huset om man inte vill, åt ena hållet tar man bilen och åt det andra skotern.
*
Arne nere på myren*
Jag njuter av att köra skoter och frisk luft. OBS att skoteravgaser definieras som frisk luft:-)
*
Nere på myren träffade vi på Emil och Taro med matte som var ute på promenad, vi är väl typ en halvmil hemifrån här. Arne och jag åker skoter men hundarn amed matte promenerar i skoterspåret. Jag vet vilken träningsvärk man får i benen av att göra det efter dessa dagar, puh.*
Arne blickar ut över nejderna*
Skoterleden som förbinder Sveg och Lillhärdal med Lofsdalen.*
Hemma igen, Janice och Icky busar.*
Icky och hans mor
*
Mamma Janice med dottern Vilja och sonen Icky.*
Nästan alla kort som jag tog blev urkassa, alldeles gryniga. Här är jag och "gråbena" ute på långpromenad uppe i berget.*
Söt Terrie uppe i berget.
*
Stig och Candy drar iväg en bit men Terrie håller sig mest bakom mig.
*
Till vänster på bilden skymtar ett vitt hus med bruna knutar, där är jag uppvuxen. Mellan vägen därifrån jag fotat och "vårt" hus går järnvvägen, så jag har vuxit upp med dundrande timmertåg och rälsbussar inpå knutarna.
*
Järnvägsbron eller Mankellbron som den heter numera, är en av få broar som finns kanske tom den enda i Sverige där både bilar och tåg åker på samma bro. Bron ligger ca 100 m från huset där jag växte upp.
På några ställen under bron finns stora stenfundament som håller bron uppe, om man klättrar över räcket så kan man klättra ner på dem och gå mitt under bron. Där höll Nisse och jag till i tonåren när vi tjuvrökte... usch och fy. Det var jätte häftigt att stå där under bron när tåget kom.
Värsta stället att vara på var nog under bron vid vid brofästet, där stod man på en smal stenremsa nära vattnet och när vårfloden kom med allt smältvatten uppifrån fjällvärlden var det inte nådigt att stå där, hu vilken tur att mina barn inte är uppvuxen i Sveg :-/
*
Utsikt från järnvägsbron mot Björnberget, "vår" slalombacke
*
Dags att säga adjö till Herrö för denna gång. Men nu dröjer det nog bara tills i påsk innan vi åker upp igen, härligare ställe att vara med hundarna på har vi inte.*
No comments:
Post a Comment