*
Tanken är att Candy så småningom när rätt person dyker upp ska säljas, men hu så svårt det kommer att bli att skiljas från den här lilla damen. Det är ju inte utan att man fått ett väldigt speciellt band till henne, från att ha varit kullens gangster har hon blivit den gosigaste valp man kan tänka sig. Visst är hon busig, men nu lyssnar hon mer på oss, hon kommer inte utifrån och går in och pinkar soffan längre:-D (hon gjorde det ett par ggr när hon var mindre). När vi ska till Ulltuna verkar det som om hon känner på sig att det är ngt speciellt på gång, hon vill inte gå i koppel mot bilarna vilket aldrig är problem i vanliga fall.När vi kommer till Ulltuna viftar svansen för fullt så fort vi klivit ur bilen och väl inne går hon glatt fram och hälsar på dem som jobbar där. När vi får vänta i ett behandlingsrum håller hon full koll genom rutan om det kommer ngn hund utanför.
*
Hoppas nu att allt går bra på måndag när metallskrotet äntligen ska bort och att träningen efteråt går lika bra som den gjort hittills. När vet.studenten skulle berätta för vet. vad hon sett så sa hon att högra lårmuskeln vara lite mindre än den vänstra, vilket vet. sa att det är klart att den är men jag tror att hon menade att den inte var lika mkt mindre som hon förväntat sig. Det är skönt att se att jobbet och tiden jag lagt ner på henne gett bra resultat, det ger en engergi att forsätta när man känner sig trött också. Så snart kan jag säga att hon är till salu till rätt människa/människor. Och vem är då rätt för henne? Tja, det tror jag Candy talar om när de dyker upp.
*
*
*
No comments:
Post a Comment