Efter den torra och varma sommaren då vi inte orkat träna någonting har vi nu kommit igång. Imorse var Molly och jag uppe med tuppen och gick ett spår som jag la igårkväll. Vi gick ett kort enkelt spår förra veckan där Molly gick klockrent, så igår la jag ett lite knivigare till henne. Jag lan in några vinklar, ett bloduppehåll och en återgång. Hon gick in i rutan och gick direkt på skottplatsen sen gick hon början lite försiktigt men kom igång efter ca 20 m. Bloduppehållet tog hon galant, när hon åter var på spåret gjorde hon en liten ringning som för att kolla att allt var som det skulle. Sedan fortsatte hon spåret i ett ganska lugnt tempo, hon fick stanna med jämna mellanrum och skaka av sig vatten. Inte helt idealisk päls i höstdaggvåta ormbunkar och sly.
Återgången skippade hon först och vek av i vinkeln där återgå gen kom tillbaka. Gick in en bit och vek sedan av tillbaka till ursprungsspårrt och gick återgången sisådär. Jag hade lagt den dumt, tror spåren låg för nära och så la jag den på en gammal väg med högt gräs på sidorna. I morgondaggen med gräset på sidorna flöt nog dofterna ihop. På tillbaka vägen tog hon vinkeln bra och följde nu spårkärnan fram till klöven. Sen kommer den sedvanliga kampen om klöven och sedan ska den näras i munnen hela vägen hem. Idag höll bag henne kopplad på bågen hem, förra gången tog hon klöven och drog hem själv långt före mig.
Duktig Molly, matte är stolt över sin veteran.❤️
