Väl framme fick vi gå direkt in på ett rum (det var flera tikar med problem inne samtidigt så vi fick inte valprummet), veterinären kom snabbt och hon kände om det låg någon valp i fosterkanalen men det gjorde det inte. Så vidare på röntgen (f*n jag börjar hitta bra på det där stället nu :-( ). Röntgen visade tre valpar :-o 3 stycken, fatta bara tre i den stora magen, men på röntgen bilderna såg det verkligen ut som om dessa tre fyllde ut hela bukutrymmet. En valp låg konstigt med böjd hals och nacke snett neråt. Sedan ultraljud, flera i kö men den underbara människan som hade hand om oss smet emellan två andra patienter. Två valpar mådde bra medan den tredje, den som låg konstigt var stressad och hade alltför låg hjärtfrekvens.
Tillbaka till veterinären som sa att hon inte kunde svära på att valpen låg fel men att skulle hon rekommendera mig till något så var det ett snitt, tack och lov så var jag helt inne på hennes linje. Så jag överlämnade Janice till veterinären och satte mig sedan ner och väntade. Efter 20-25 minuter kom de till mig med en tikvalp, en pigg och bestämd dam som placerades innanför min tröja. Där låg hon och gnällde och pep missnöjt, efter ytterligare 10 minuter kom de ut med en hane som placerades bredvid tiken. Den tredje valpen levde men var inte pigg så den behöll de. Nu kom en liten besvärlig stund, hanvalpen skulle värma och bli torr och tikvalpen skulle hållas varm. Inte helt lätt med en missnöjd valp som ömsom kryper under armen, upp på axeln, in i bh osv. och hane som hela tiden somnar men som ska hållas vaken :-) Lite kul mitt i eländet.
Efter ytterligare en stund kommer de in med Janice som placeras i en korg på avancerad värmedyna och med dropp, hon har mått bra under hela narkosen men ser för ynklig ut nu med tungan hängandes utanför munnen, lilla stumpan hjärtat blöder för vad jag utsatt henne för.
Ca 1,5 timmar efter snittet frågar jag efter den tredje valpen, då kommer de in med honom och berättar att han nyss vandrat vidare ;-( Jag får honom och håller honom mot mig och pussar på honom, tills värsta smärtan, besvikelsen eller vad det är lagt sig. Då tar vetgirigheten vid och jag tittar på honom och går igen om honom, han ser lite mysko ut. Tjejen som jobbat på honom senaste 40 minuterna berättar att han är konstig i bröstkorgen och att veterinären trodde han legad klämd. Han hade fått syrgas, kvaddlar med vätska och så hade de masserat och masserat honom. Med facit hand inse jag att det var lika bra att han fick avsluta sina dagar här och nu och inte komma hem och sedan kanske dö inom några dagar.
Efter några timmar sittandes på golvet bredvid Janice och valparna fick vi åka hem. Veterinären berättade att som hon misstänkte så låg valpen helt fel, de hade inte kunnat födas normalt. Jag tackar tekniken och vetenskapen för alla hjälpmedel som finns och såklart dessa underbara veterinärer och djurvårdare som finns på Ulltuna för att detta gick bra trots allt.
Detta var tyvärr mitt tredje besök på Ulltuna, Novas snitt och Candys benbrott. Nova snittades på natten, Candy kom in dagtid och då är det alltid studenter som gör första undersökningen och är med hela tiden. Studenterna står jag ut med och de måste få lära sig, men tack och lov så slapp vi dem nu. Det fanns inte tid för att lära någon student något och jag vet inte om de inte får vara med såna här gånger eller om det var för att jag redan i telefon bad om att få slippa dem nu.
Så ett stort tack till alla underbara människor som vi hade med att göra igår, såklart finns inte ett enda namn kvar i mitt minne. Men deras vänlighet både mot djur och djurägare och skicklighet är guld värt.
Så detta var väl ungefär samma sak som ”ut-praten” vi hade när man åkte hem från BB :-)
Nu börjar klockan bli mycket och Janice ska få komma ut en sväng och sedan ska vi sova.
